Ju-jutsuträning

ROLIGT

Ju-jutsu betyder mjuk teknik eller följsam konst. En viktig princip är därför att vi inte möter kraft med kraft, utan använder istället förflyttningar och urbalanseringar för att komma bort från ett angrepp och få kontroll på den som angriper.

All Ju-jutsuträning sker i en avslappnad atmosfär, samtidigt som vi upprätthåller många av de traditionella moment som finns i japansk kampsportsträning. Utövaren får utvecklas i sin egen takt och efter sina egna förutsättningar. Ju-jutsu är självförsvar, motion, kampsport och kanske tävlingsidrott allt efter eget intresse. Det gör också att vi inte delar upp killar och tjejer, utan alla tränar tillsammans.

Det viktigaste med all Ju-jutsuträning är dock att alla får ut något av den, och att det är roligt under tiden.

SJÄLVFÖRSVAR

All Ju-jutsu är i grunden självförsvar, även om man också kan träna av andra orsaker och med andra syften. Stilen (graderingssystemet) Ju-jutsu Kai är främst framtaget som ett utmärkt självförsvar, anpassat efter vårt moderna samhälle och till den lagstiftning om nödvärn som gäller i Sverige. Det innehåller realistiska försvar mot vanliga angrepp.

I det breda register av tekniker som står till utövarens förfogande kan nämnas förflyttningar, blockeringar, nedläggningar, kast, slag, sparkar och kontrollgrepp. Vi tränar dessutom balansbrytningar, fallteknik, distraheringar och försvar liggande på golvet. Jämfört med andra kampsporter är Ju-jutsun omväxlande och bred till innehållet, och naturligtvis den av de japanska budoarterna som är mest inriktad på självförsvar.

Ju-jutsusystemet innehåller också riktigt avancerade tekniker som inte alltid är lämpade som självförsvar. Dessa tekniker tränas för att komplettera de kunskaper man tidigare tillgodogjort sig, för att ge en allsidighet, och för att det är roligt att lära sig behärska svåra tekniker. En del av dessa tekniker är lämpliga att använda i tävling, vilket förekommer i den Ju-jutsu vi tränar.

BARN/UNGDOMAR

Ju-jutsu Kai har ett särskilt graderingssystem för barn och ungdomar mellan 9 och 14 år, kallat Monsystemet. Träningen innehåller delvis andra tekniker än de som lärs ut till vuxna. Monsystemet är anpassat för växande individer, där hårda ledbrytningar, slag och sparkar är borttagna. Monsystemet innehåller mycket rörelse för att öva upp koordinationsförmågan.

Teknikerna i monsystemet är anpassade till barnens/ungdomarnas psykiska och fysiska mognad, för att de skall få så stor behållning av träningen som möjligt, utan att riskera skador. Träningen bedrivs både strikt och lekfullt för att lära ut hänsyn till kamrater och ledare. Träningen går dock i första hand ut på att barnen skall ha roligt.

Ju-jutsuns historia

JAPAN

Ju-jutsu är japanska och betyder "mjuk teknik" eller "följsam konst". Det går inte att säga ett årtal när Ju-jutsu började utövas i Japan. Teknikerna har växt fram i olika skolor under flera århundraden. Samurajerna i Japan tränade främst med olika vapen såsom svärd, pilbåge och lans, men vi vet också att de ofta kunde några tekniker att kunna oskadliggöra sina fiender utan vapen. Striden pågick ofta på lite distans, men ibland kom man nära inpå varandra och behövde kunna brotta ned motståndaren även med rustningen på. Ur detta anser man att Ju-jutsu har utvecklats genom åren.

När inbördeskrigen i Japan tog slut och det blev en fredligare tillvaro för befolkningen ändrades samurajernas träning också mot mer förfining, och större vikt lades vid kampformer som kunde vara till nytta i fredstid. De obeväpnade formerna utvecklades mot att likna dagens Ju-jutsu, med en stor variation av tekniker, men med mindre grova rörelser än vad som varit nödvändigt tidigare.

I slutet av 1800-talet öppnades Japan upp mot omvärlden, och de gamla kampkonsterna var inte på modet längre. Det finns fortfarande några gamla Ju-jutsuskolor kvar i Japan, men de har få utövare. Det som har växt i popularitet har istället varit de mer sportbetonade varianterna som Judo och Kendo.

SVERIGE

Intresset för Japan blev stort i Sverige under det rysk-japanska kriget. Den lilla önationen Japan kunde slå den gamla svenska ärkefienden! De små japanerna var duktiga brottare, de kunde "Jiu-jitsu" vilket också uppmärksammades i pressen.

Viking Cronholm var en svensk "atletikmästare" och boxare som under en resa i Afrika fått lära sig Ju-jutsu av japaner eller elever till japanska instruktörer. Cronholms bok "Jiu-jitsu tricks" har sålts i ett otal upplagor från tidigt 1910-tal fram till våra dagar. 1908 höll Cronholm den första offentliga uppvisningen av Ju-jutsu i Sverige, på Folkteatern i Gävle. Cronholm höll flera kurser i självförsvar, bl a för militär och polis, och han var även tidig med speciella kurser för kvinnor.

I och med den mer motions- och sportinriktade synen på kampkonst som kom i och med att Judon började spridas, och att Svenska Budoförbundet bildades i början av 1960-talet, kom också Ju-jutsun att moderniseras. Det system (den stil) av Ju-jutsu som har nått störst spridning i landet har tagits fram av Hans Greger tillsammans med flera andra personer. Ju-jutsu Kai räknar sin start som egen stil från 1970 när Hans Greger påbörjade arbetet med att sammanställa ett modernt graderingssystem.

Sedan slutet av 1990-talet organiseras Ju-jutsu Kai i Svenska Ju-jutsuförbundet. Hans Greger är stilchef, graderad till 10 Dan rött bälte, och tituleras Soke. Till sin hjälp att leda den tekniska utvecklingen och sprida systemet i landet har han instruktörer på olika nivåer varav de högst graderade är riksinstruktörerna Bertil Bergdahl och Ulf Bäckström, båda 7 Dan röd-svart bälte, med titeln Shihan.

Åter till startsidan